Kommer du ihåg Ronja Rövardotter. Åhhh vilken härlig film. Tack Astrid Lindgren för fantastiske barndoms minnen jag har av hennes filmer. :)

Uansett..... I Ronja Rövardotter så bakar Lovis bröd, dom er lite platta, lagat på råg och blir stekt under öppen ild. Jag har tyvär inga möjligheter för det, men jag har anvendt ugnen. Det funkade bra det med.... hihi

Om detta brödet er eksakt det samma kan jag inte lova, men jag kan lova att det er utrolig godt :))))

Kålsoppan jag lagade i går var lite av den fattig maten som man gjorde, få ingredienser. Och man tok det man hadde.

På medeltiden var det flest bönder och kål var det man dyrkad mest.

Så det var helt naturlig å ha kål i olika former varje dag. Så för mig var det helt naturlig att starta min medeltids vecka med en kål soppa.

Och för en kålsoppa :)))), Den var urgod.... Som ni ser i receptet så har jag haft i lite sirup. Der lärde jag nogot nytt. Man får en hel annan smaksupplevelse, som passar vel till denna rett.

I vår nyare moderna tid har man i frikadeller i soppan. Kokta små köttbullar, då blir den lite mer matig.

Om kålsoppa inte låter noget höydare, så rekomanderar jag det på det sterkaste. Det är en billig rätt som smakar härlig. En vidunderlig vintersoppa är det :)

GROVT RÅGBRÖD

 1/ 2 sats surdeg ( 2 dl rågmel, 2 dl vatten, 1/2 äpple. Låt det stå i rumtemperatur natten över, )

( när man tar från surdegen, kom ihåg att putta tilbaka lik mengde mjöl og vatten, som du rörar inn igjen )

 1 liter grovt rågmjöl

 1/2 liter vatten

1 ss sirap

 1 msk salt

 2 dl vetemjöl

Vattnet, som ljummats, surdegen, det grova rågmjölet, sirap och saltet rörs ihop. Knåda. Lägg degen i en skål och låt den jäsa över natten. Lägg degen på bakbordet och knåda med det siktade mjölet tills det går att forma 4  runda kakor. Låt kakorna jäsa under bakduk i 45 minuter och grädda den sedan längst ner i ugnen i 200 grader i ca en timme.

KÅLSOPPA

2 portioner

1/2 vitkål i bitar, ca 4 liter

1 morrot

6 dl buljong ( jag anvende buljongen jag kokade fläsket i dagen förr)

1 ss ca kryddpeppar, hel ( hel alleånde)

1 ss mörk sirap

1 ss socker

( jag la i ochså fläsk svoren från fläsket jag kokade dagen förr, då jag inte ville slenga den )

Låt det hela koka i 1,5 timme. Så var den klar :)))))

En medeltidsmänniskas garderob såg inte ut som en nutida människas. Den speglade exempelvis mycket tydligare vilken samhällsklass man tillhörde.

Man bör också tänka på att kläderna inte såg likadana ut under hela medeltiden då det var en lång tidsperiod.

Huvudbonader

Fantasirikedomen gällande huvudbonader var stor under medeltiden.

Barett

Görs lämpligtvis av ylle eller sammet.

En barett är en baskerliknande huvudbonad som användes på medeltiden. Den bärs så att en del av det "överflödiga" tyget hänger ner på ena sida av huvudet, vilket ger den dess ganska karakteristiska utseende.

Coif

Ca 0,5 meter linne.

Coifen (uttalas "koaff") är ett plagg som ursprungligen användes av riddare för att skydda sitt hår från ringbrynjan. Det blev senare populärt även bland "vanligt folk" och bars ofta under en hatt.

En coif är ett mycket trevligt plagg vare sig det är en varm dag då den skyddar huvudet mot solen eller om det är en kall kväll då den istället värmer huvudet.

Struthätta

Upp till 1,5 meter ylle eller vadmal.

Struthätta är ett plagg som består av en hätta på huvudet med en strut bakåt ned längs ryggen. Hättan sitter sedan ihop med ett ok över axlarna. På så vis skyddar den både huvud, hals och axlar mot kyla och regn. Detta är bra inte minst med tanke på att kläderna ofta inte hade någon direkt krage.

Det finns några olika varianter för tillverkning av struthättor. Man kan också välja om man vill ha en rundad hätta, en struthätta eller en spetsig hätta.

Plagg på överkroppen

På överkroppen finns det mycket man kan bära, allt från en enkel tunika till en rustning. Man har ofta åt minstone två lager; en tunika eller skjorta innerst och en tunika, kjortel eller tabard överst. Många varianter är dock möjliga.

Pösskjorta

Ca 1,5 meter linne eller sidentyg.

En pösskjorta är i grund och botten en vanlig skjorta men med en översvallande mängd tyg i främst ärmar men ibland även på bröst och rygg. Detta gör att skjortan blir extra pösig. Detta plagg uppstod som många andra på medeltiden genom att man ville skryta med hur mycket tyg man hade råd att lägga på ett och samma plagg.

Tabard

Drygt 1 meter linne- eller ylletyg.

En tabard är ett enkelt klädesplagg som användes utanpå exempelvis en skjorta eller tunika. Det består bara av ett tygstycke med hål för huvudet som täcker kroppens fram och baksida. Vanligtivs är tabarden ungefär knälång.

Tabarden är i sin enklaste form kanske det medeltidsplagg som är lättast att tillverka.

Material

När det gäller att välja vilken typ av tyg man skall göra sina kläder av finns det grovt sett tre typer av tyg som är aktuella. Det ena är tyger av lin, det andra är olika former av ulltyger vilka båda används för de flesta plagg. För finare och dyrare plagg kan också siden användas.

För skor, mössor, dekoration eller förstärkning av kläder användes bland annat läder, skinn och mocka. Också päls användes för exempelvis dekoration men var dyrt.

De flesta typer av tyg gick att naturfärga med olika typer av växter. En färg som var billig och enkel att framställa blev också vanlig. Vanliga färger var gult, brunt, grönt och lila. Rött och blått var färger som var svåra att framställa och därför också eftertraktade.

Lin

Lin är en oljeväxt som används för att tillverka lintråd som sedan vävs till linnetyg.

Linne

Linnetyger är ganska tunna och lämpar sig bra för kläder man har närmast kroppen, exempelvis skjortor, underklänningar och byxor. Det är förhållandevis billigt och finns idag i många olika färger. Det är dock förhållandevis svårt att naturfärga varför det på medeltiden var vanligast med ofärgade (grå-beige) linnetyger.

Linnetyg är ganska vanligt, mycket tack och vare att det på senare tid blivit populärt för exempelvis gardiner. Tyg som är gjort på 100% linne kallas hellinne och det är sådant tyg som användes på medeltiden. Idag finns också så kallat halvlinne, tyg där linnet är blandat med andra material. Sådana är vanligtvis billigare men är som sagt inte lika tidsenligt. Vanligtvis ligger priserna på hellinne mellan 100 och 200 kronor och halvlinne ungefär hälften.

Då linne krymper upp till 10% vid första tvätten (dock inte följande tvättar) är det viktigt att man tvättar tyget innan man vare sig syr eller ens klipper i det för att undvika att kläderna krymper. Att tvätta tyget gör det dessutom mjukare.

Ull

Ull var basmaterialet för klädtillverkning under medeltiden. Man tillverkade allt från mycket tunna tyger till tjocka filtade tyger. Ull finns naturligt i de flesta nyanser mellan vitt och svart och dessutom brunt. Det är lätt att växtfärga.

Tyger gjorda av ull är svårt att tvätta och kräver ofta kemtvätt. Ofta räcker det dock med att hänga ut plagget för vädring för att röklukt och dyligt skall försvinna.

Ylle

Ylle kallas tyger vävda av ulltråd. De är vanligtvis ganska tjocka och varma men ändå relativt mjukta och följsamma. Ylletyg är vanligtvis tunnare än vadmal. Det gick på medeltiden att färga ylle i de flesta olika färger. Det hade alltså många goda egenskaper vilket gjorde att de användes till mycket; främst ytterplagg som tunikor, tabarder och vinterbyxor.

Vadmal

Vadmal är filtade tyger gjorda av ull. De är vanligtvis tjocka och skyddar mycket bra mot kyla, vind och regn. Dessa tyger användes därför ofta till ytterplagg som mantlar, hättor och liknande. Även om vadmal var vanligt på medeltiden är det idag olyckligtvis ganska dyrt.

Silke

Av silke görs sidentyg. Det är ett vackert och dyrbart tyg som under medeltiden användes till kläder av de som hade råd.

Om man önsker att sy sina egna medeltidskläder, vill jag rekomandera http://www.medeltidsmode.se/?p=webbshop&c=94 

Det är en jätte bra affär man kan shoppa online, dom har alt från tyg, mönster till smyckor :)

Jag tror nu att jag har klart att skrapat tillsammans en hel veckoplan.

Det var inte så lätt som jag trodde, men jag lyckades.

Jag vill börja och lista upp dom olika råvaror som dom anvendade sig av mest:

• Kål:  vitkål, rödkål och kålrot
• Andra grönsaker var: morrötter, bondbönor och andra bäljvekster, ramslök ,vitlök, betor, lök och rovor.
• Av frukt var det mest vanligst med äpplen, päron, blommor, körsbär.
• kött: Fläsk, lam/får, höns, gås, fågel och villt som eks vildsvin.
• Korn: Bovete, korn, råg, havre och vete ( vete var dyrt )
• Kryddor: Import: Kanel, kardemumma, ingefära, saffran, pappar, salt, socker, kanel
• Kryddor här hemma: Anis, vitlök, dragon, humle, krondill, ....
• Nötter: Hasselnötter hadde man i landet, men mandel kjöpte mann från import.
• Svamp: NEJ, det ansågs som nått farligt i början på medeltiden, men svamp kan man få jäst. Så det blev utviklat lite senare på medeltiden. och då var det en svärt viktig matvare.
• Fisk: det mest populäre: abbore, gädde, torsk, lax, sill, som båda torkat och saltat. Det beroende på mycke var i landet man bodde.
• Mejeri: Mjölk, smör, filmjölk ( surmjölk) och ost

När man tenker efter så var det ju inga tråkig mat. Man hadde ju många härliga råvaror. Men det var en stor skilnad på fattig och rik. Så denna veckan kommer jag att anvenda recept som var vanlig båda för dom fattiga och för dom rika. En liten mix ut av det hela faktisk.

Normalt så spiste man 2 -3 måltider om dagen. Prästar och andra kyrkliga personer spiste inte frukost, då dom ansåg att man inte skulle äta så tidlig på morgonen. Folk som hadde hårdt fysisk arbete åt faktisk också mellanmål. Middagen ble spist midt på dagen och när solen gikk ned spista man kvälls.

MIN VECKA

Min vecka vill bestå av frukost och middag, samt  dryck, innlägningar och bröd.

Som jag tidligare nevndte så skall vi gjöra istand till fest på Lördag och då blir det serverat många medeltidsrättar. Det krävs lite planlägging så jag har allereda startad :)

Till frukost den här veckan kommer att alla dagar bestå av en type gröt, bröd och fläsk ( untagen Fredag, då man inte äter kött då det är faste Fredag )

MIDDAGAR:

Måndag: Kålsoppa och bröd

Tisdag: Rotfruktgryta med Fläsk och bröd

Onsdag: Bondbönsoppa, ( om jag får tak på bondbönor ), Innlagd kål och rågbröd

Torsdag: Fläsk- Lägg/fötter och rotfrukter  med surkål och bröd

Fredag: Sill, gräddfil, färskost innlagt kål och bröd

Lördag:

F E S T

Dryck: Hemlagat Äppelmost

Löksoppa

Nygräddad rågbröd

Medeltidspaj

Viltsvin ( om jag får tag på det )

Hermannssås

Hemlagat ost

Surkål

Sill

Rotgrönsaker i flera varianter.

Medeltids bröllopskaka

Saffranspannkaka

fruktkompott

Rättorna vill bli kryddat med dom exklusiva kryddorna som var på den tiden

Ellers av drycker så var det vanlig med mjöd, tysk öl och franska viner.

Mjöd rekker jag inte att laga till, då det skall stå många mnd.

Men min mann sa att han skulle kolla opp lite, så kan det ju vara att vi kan sätta en sats iallafall....

God morron :)

Det var en spännanande dag i går. Vi var på Medeltids mat jakt i affärena. Då vi har tenkt oss att kjöra helt ut denna veckan som en medeltidsvecka innan mat.

I tidligare inlägg så forklarade jag lite om matvarorna som blev benyttad mest av, måltiderna och lite allment om mat.

Men nu tycker jag det är dags för nogra recept.

Men det skall jag tala om för er, det var svårt. det fanntes inte så mycke och nogot av det som var , hadde blivet moderniserat. Det vil si, eks et recept på rågbröd var med jäst. Hmmm.... Det fanntes inte jäst på den tiden, men jag lyckades då att finna nogra andra recept som var mer som originalen. Så i går satte jag en surdegs sats. Det anvende dom. Och jag bakade flatbröd. Det var från Norge, det receptet faktisk , jag satte igång en äppelmust. Den skall vara klar till Fredag, jag kokade fläsk i går... Ja, det blev mycke... Då målet med det hela är en "fest" på Lördag. Då vi har tenkt att faste på Fredagen, slik dom gjorde på den tiden.

På Lördagens fest skall vi servera hemgjord äppelmust, medeltids bröllopskaka, vi skall se om vi kan få tak på vildsvin eller så blir det lam osv osv.... Så det blir skoj tror jag.

Vel, nå ..... Frukost.

På medeltiden var det vanligst att äta gröt, bröd och fläsk.

Så frukosten i dag bestod av det, Kornmjölsgröt, flesk och flatbröd.

Här er receptet:

Kornmjölsgröt til 1 portion:

3 dl vann

1 dl kornmel

litt salt.

Kok opp vann og salt, ha i melet og rör om i noen minuter.

Server gjerne med litt melk till og noe sött som honning eller sylt.

Flatbröd, ca 10 stk

 

Ingredienser

 

5 dl kornmjöl

3 dl rågmjöl

4 dl mjölk eller vatten (ni kan också själva experimentera med vatten och mjölk blandningar)

1 tsk salt

1 msk anis eller kummin

 

 

Så här gör du:

 

Blanda ingredienserna (om du vill så kan du ersätta en del av korn- och/eller rågmjölet med vetemjöl) och kavla ut degen till tunna tefatsstora bröd.

Nagga bröden och grädda dem på en stekplåt (eller i en bakugn om du har tillgång till en).

 

 

En vanlig dag i staden

 Hur var livet för en hantverkarfamilj en helt vanlig dag i en medeltida stad?

Mattias, Lars och Cecilia är barn till kanngjutaren Björn och hans hustru Hillegund. Med familjen bor också Björns mor och far och en gesäll och en lärling som är på väg att lära sig hantverket. Eftersom familjen har det ganska bra håller de sig också med en hushållerska och en dräng. Familjen bor vid en av stadens finare gator. Mot gatan ligger gjutarverkstaden där Björn arbetar. Inne på tomten står bostadshuset med kök och stuga i bottenvåningen, den fina salen och sovrummen på andra våningen. På tomten finns också några mindre hus: brygghus, fähus, stekarehus och ett dass.

De äter frukost tillsammans i stugan. Efter bordsbönen tar man gröt ur gemensamt fat och lite bröd med fläsk till. Till detta dricker man vatten och öl. Efter frukosten går Björn in i sin verkstad tillsammans med gesällen och lärlingen. Mattias är elva år och hjälper till, han också. Björn gjuter tennstop till köpmannens nya fina servis. Gesällen gör gjutformar till kors som ska säljas till borgare och bönder. Lärlingen och Mattias sköter elden och bälgen.

Mor Hillegund syr en ny överklänning till sig själv av det fina tyget som köpts från Flandern. Drängen går ut för att sköta familjens kålgård strax utanför staden. Hushållerskan tar hand om hönsen och grisen som finns inne på tomten.

Lars och Cecilia är nio och sju år. De springer ut i staden efter frukosten för att leka. Snart hittar de några kompisar och drar ner till hamnen. Kanske har något nytt fartyg kommit in? Senare på dagen möter de mor Hillegund och hushållerskan på torget. De håller just på att köpa mjöl, kött och grönsaker till familjen. När de är på väg därifrån ringer klockorna i kyrkan till tidebön. Tillsammans går de in i den stora kyrkan för en kort bönegudstjänst.

När de kommer hem igen kontrollerar Hillegund ölbrygden som står och jäser. Familjens huvudmålet består av ärtsoppa, kokta rovor och kålrötter, bröd med korv och mycket öl. Om det hade varit en fredag hade man haft fisk, färsk, saltad eller torkad.

Efter ett parti hnefatafl och en kort aftonbön lägger sig barnen och sedan även de vuxna i de varma sköna sängarna. Dock får inte Björn sova eftersom han denna natt ska gå brandvakt i den öde och tysta staden.

Mat

Den medeltida maten varierade mycket mellan vardag och fest, och mellan rik och fattig. En vanlig dag åt en hantverkarfamilj gröt och bröd till frukost, kålsoppa eller en rotfruktsgryta med bröd och salt sill till middag. Man drack stadens öl eller vatten. När det var fasta fick man inte äta kött eller festmat. Då åt man i stället fisk. Varje fredag var en fastedag. Före påsk och jul var det långa fastetider. Mer än hälften av årets dagar var fastedagar. Dagen efter en lång fasta var en stor festdag. Så var det på påskdagen och juldagen.

När man hade fest slog man på stort. Då kunde det serveras många rätter, kanske tio-femton olika. Då kryddade man maten med utländska kryddor som peppar, kanel, nejlika, ingefära eller saffran. En festmåltid i stadens gille eller på påskdagen kunde bestå av löksoppa, rågbröd, kallskuret (korv, blodkorv) och kokt gädda eller lutfisk, kött, rotfruktsgryta och fruktkompott. Till detta drack man tyskt öl eller franskt vin.

De flesta borgare i staden hade små trädgårdsland, kålgårdar, utanför staden. Där odlade de sina grönsaker och rotfrukter. En del hade också höns och någon gris. Detta räckte dock inte långt när man skulle laga mat till familjen. En gång i veckan gick kvinnorna till torget och köpte in det som behövdes, till exempel mjöl, smör, ost, kött. I klosterträdgården odlades det spännande växter liksom äpplen och päron.

Det var lättare att få tag i fina matvaror och kryddor i staden än på landet. Risken var dock stor att det skulle bli brist på mat vid vissa tider på året eftersom borgarna inte odlade så mycket själva.

För att maten skulle hålla sig under vintern så saltade man den eller torkade den. På våren och hösten kom saltfartygen från Lübeck eller någon annan tysk stad till staden

Kläder

Kläderna berättade mycket om människorna. Man kunde se om det var en rik köpman, en hantverkare eller en bonde på tillfälligt besök i staden. Det var stor skillnad på rådmannen och tjänstekvinnan. Det var också stor skillnad mellan vardagskläder och festkläder.

En man hade till vardags en knälång kjortel eller kolt och hosor. Runt huvud och hals bar han en hätta ibland försedd med en strut baktill. Var det kallt kunde han svepa in sig i en varm mantel. Allt var gjort i ylle. Kvinnorna hade en underklänning, särk, i grovt linne och ovanpå detta en överklänning, surcot, med eller utan ärmar, i ylle. Barnen hade på sig en enkel linne- eller yllekolt, på huvudet en hätta eller kilmössa.

Rika personer kunde gå klädda i sammet eller siden, ofta i vackra färger. Pälskläder av ekorre eller hermelin tillhörde också de rika. Vardagskläderna tillverkades i hemmen av linne och ylle från landet. De finare tygerna importerades från Flandern (Holland idag). Tygbalarna lastades av i staden och öppnades i klädeshuset, där det lagrades tyger i olika färger och kvalitéer. Stadens överskärare gjorde tygerna släta och glansiga. Skräddarna sydde upp fina kläder för adelsmän och borgare. Buntmakarna (skinnhandlarna) gjorde kläder i skinn och päls. Det var många hantverkare i staden som levde på att göra fina och dyrbara kläder.

Till kläderna hörde ofta bälten och skinnväskor. Handelsmannen och hans hustru hade fina smycken och spännen. När bönderna kom in till staden ville de säkert köpa främmande tyger att sy kläder av i stället för det hemvävda.

Musik,  dans

Bröllop och fest

Musik, sång och dans förekom i flera olika sammanhang i staden. I kyrkor och kloster kunde man höra den gregorianska sången, en ganska entonig sång, men med mängder av variationer. Vid helgonfester och stora högtider dansade man i kyrkan. Sången och dansen kunde ackompanjeras av flöjt, trumma, cymbal eller under senmedeltiden ibland även av en orgel.

På torget, i samband med marknader och fester, mötte man kringvandrande spelmän. De spelade och sjöng sina visor och melodier för att roa folket och samtidigt meddela nyheter. Spelmännen brukade kallas för pipare, lekare, gycklare eller trubadurer.

Piparna och lekarna sjöng gärna ballader. De kunde handla om kärlek, om riddare, om historiska händelser, om övernaturliga varelser eller vara legender om helgon. En av de mest kända balladerna är visan om Ebbe Skammelsson, en annan är legendvisorna om Staffan stalledräng. Ridom, ridom, en dansmelodi från Island är ytterligare ett exempel, en visa som handlar om naturen och övernaturliga varelser.

Många av de medeltida visorna var skämt- eller nidvisor. Vid majfesterna sjöng de unga kvinnorna om de många fel som männen brukade göra sig skyldiga till. Det kunde handla om tärningsspel, slagsmål på krogen eller fylleri. I gengäld sjöng ynglingarna om hur lata, falska, grälsjuka och skvalleraktiga kvinnorna var. Även skamliga visor förekom. Goda föräldrar fick "med synnerligen omsorg" vaka över sina barn, så att dessa inte lärde sig sådana visor.

Flera olika instrument användes när man sjöng och dansade: flöjt, trumma, fiddla, luta eller säckpipa.

Människor har i alla tider ägnat sig åt lekar, tävlingar och spel. Så var det också i den medeltida staden. När man hade tid över, vid fester och högtider, bedrev man olika former av idrotter och tävlingar. Brottning, dragkamp, löpning, hopp och styrkeprov var populära idrotter. Borgarna skulle även kunna gå vakt och försvara staden. Därför övade de sig i bågskytte och armborstskytte. I många städer ordnades skyttefester med armborstskytte, löpning, hopp och kägelspel. Dessa utvecklades till stora folkfester där finalen var papegojskjutningen. De bästa skyttarna skulle skjuta ned en papegoja uppsatt på en hög stång.

Adelsmännen bedrev en annan form av träning. De ville bli duktiga kämpar på slagfältet. Adelspojkarnas dröm var att få komma till kungens eller länsherrens borg och utbilda sig till väpnare. De första åren fick de bara hjälpa till. Men sedan kunde de ägna sig åt olika vapenövningar såsom fäktning, bågskytte, armborstskytte och spjutkastning. Uthållighet och styrka tränades genom löpning, hopp, klättring, simning och brottning. Att kunna rida bra var också viktigt för en väpnare och soldat. Väpnarna och riddarna kunde ibland visa upp sig i torneringar. Dessa ibland ganska farliga uppvisningar ägde rum i samband med ett kunga- eller furstebesök eller vid någon stor högtid i staden.

Olika former av brädspel och kägelspel var populära i staden. Schack och hnefatafel utgjorde ett slagfält i miniatyr. Här gällde det att visa sig duktig på brädan i stället för ute i kriget. De svarta och vita pjäserna var en bild av kampen mellan det onda och det goda.

Kägelspel och knektspel var populära spel bland såväl adel, borgare som munkar. I slutet av 1300-talet kom kortspelet till staden. Det blev snabbt populärt liksom tärningsspel varit redan tidigare. Enligt lag fick man inte satsa mer än en mark när man spelade tärning.

Skillnaden mellan vardag och fest var tydlig för den medeltida människan. Under festen kunde man leka och dansa, maten var riklig och väl kryddad och det hårda arbetet kändes lång borta.

Under många tillfällen i livet tog man chansen att anordna fester. Vid ett barns födelse och dop hade man barnsöl, när modern fick gå i kyrkan igen efter förlossningen hade man kyrkogångsöl, när en pojke och en flicka förlovade sig ordnade man fästningsöl, när de gifte sig blev det bröllopsöl, vid begravning ordnade man gravöl och när arvet skulle skiftas var det arvsöl. Vid alla dessa tillfällen bjöds det in vänner och grannar och maten var riklig. Men samtidigt försökte man i lagen begränsa antalet personer som deltog i festerna. Det kunde bli bråk och oroligheter när många människor samlades till fest med både öl och vin. För husfridens skull fick man enligt Magnus Eriksson stadslag bjuda in som flest 24 personer på ett barnsöl och 40 personer på ett gravöl. Om man sen höll det är en annan fråga.

Bröllop var ett stort tillfälle till fest. Innan bröllopet hade vännerna olika upptåg för brud och brudgum. Ett viktigt inslag för den blivande bruden var ett brudbad tillsammans med sina väninnor. Den kyrkliga vigseln ägde rum utanför kyrkan. Sedan följde en brudmässa inne i kyrkan. Bröllopsölet skulle enligt lagen hållas i två dagar, men det var inte ovanligt att det blev ytterligare en dag. 60 personer fick man bjuda till festen. Bjöds det in fler var risken stor att husfriden skulle störas med bråk. På första kvällen fördes brudparet till sängen under prästens välsignelser. På morgonen skulle mannen ge sin hustru en morgongåva, en fin present. Var det en rik adelsman kunde han till och med ge bort en gård till hustrun.

 Barn och ungdomar

Barn var barn under medeltiden. De lekte, skrattade och stojade som barn gjort i alla tider. Och de var älskade av sina föräldrar som också barn varit i alla tider.

Barn till rika adelsmän, kungar och furstar levde ett något annorlunda liv än de andra barnen i staden. Deras uppgift var att föra släktens traditioner vidare. Livet var från början utstakat där målet var ett bra giftermål för att släktens makt och rikedom skulle bibehållas eller helst utökas. Föräldrarna bestämde vem barnen skulle gifta sig med. Så blev den blivande drottning Margareta bortförlovad vid sex års ålder med kung Håkan i Norge. När Margareta var tio år och Håkan 23 gifte de sig. Birgitta Birgersdotter var tretton år när hon gifte sig med sin Ulf Gudmarsson. Adelspojkarna och adelsflickorna uppfostrades till sitt kommande liv som ledare och härförare, men det hindrade inte att de också hade tid för lek och stoj.

Helt annorlunda var livet för barnen till en hantverkare eller handelsman. Upp till ungefär tio års ålder räknades man som barn. Från det man lärde sig gå och till ungefär tio års ålder fanns det mycket tid för lek och spring. Staden var en spännande miljö att upptäcka. Där var ofta liv och rörelse, fartygen kom in med intressanta laster. Barnen hade tid för lekar där fantasin flödade och de spred gärna spännande och fantastiska historier vidare. De fick lära sig många sagor, sägner och legender av de äldre.

I de flesta städer fanns en skola. Söner till hantverkare och handelsmän lärde sig läsa och skriva så att de skulle kunna sköta ett företag. Andra läste vidare till stadsskrivare eller präst. Flickor kunde i vissa fall få undervisning i nunneklostren.

Vid tio till tolv års ålder skolades barnen in i de vuxnas värld. Barnen till hantverkaren fick alltmer hjälpa till i verkstaden, köpmanssonen hjälpte till med lastning och lagerhållning. Flickorna lärde sig sy kläder av både hemvävda tyger och utländska tyger. De lärde sig laga vardagsmat och festmat. Vid 12 års ålder ansågs man vara vuxen och fick ett ökat ansvar. Pojkarna och flickorna gifte sig normalt i 17-20 årsåldern.

Sjukvård och medicin

Medeltidens människor blev sjuka och råkade ut för olyckor precis som vi. I staden, där människor bodde nära varandra, spred sig sjukdomarna snabbt. Pesten fick snabbt fotfäste i städerna. Även andra sjukdomar hade lätt att sprida sig eftersom det inte alltid var så renligt i staden.

Fördelen med att bo i staden, om man blev sjuk, var närheten till personer som var kunniga i sjukvård. I stadens kloster eller helgeandshus fanns det munkar och nunnor som visste en hel del om hur man botade olika sjukdomar. I klosterträdgården odlade man de växter och örter som behövdes. Flera munkar och nunnor blev mycket kunniga och erfarna på att vårda sjuka och skadade. Man lärde sig att lägga brutna ben och armar tillrätta, man kunde sy ihop sår och man lagade till den rätta medicinen. Dessutom bad man till Gud för den sjuke, vilket också kunde hjälpa.

Förutom munkarna och nunnorna fanns i städerna oftast en klok gumma eller åderlåterska. Genom att skära upp en blodåder tappade hon gammalt och sjukt blod på sin patient. Detta både botade och förhindrade sjukdomar. Allmänt rekommenderades att man skulle åderlåta sig fyra gånger om året för att hålla sig frisk och kry.

Några enstaka läkare är omtalade under medeltiden. Det var kungar och adelsmän som anlitade dem. Kung Magnus Eriksson hade en egen läkare som hette Lars Johansson. Han blandade ihop en medicin mot pesten som kallades teriak. Den bestod av ett 70-tal olika ingredienser, bland annat ormkött och malen dödsskalle. Om det hjälpte vet vi inte.

Varor från landet

Städernas befolkning hade ofta både djur och en jordlott att odla. Utanför staden fanns kålgårdarna där grönsaker och rotfrukter odlades. Städerna ägde betesmarker där fåren och korna betade. På så sätt hade hantverkare och handelsmän möjligheter att själva skaffa en del av sin mat. Det kunde dock aldrig bli tal om så mycket som på en bondgård. Därför behövde man också handla av bönderna.

På marknadsdagar kom bönderna in till staden med kärror lastade med säsongens jordbruksvaror: säd, mjöl, ägg, kött, frukt och grönsaker. Kustbönder hade med sig fisk. Skogsbönder hade viltkött. Ved till värme i husen och till kökens eldstäder behövde alla borgare. Handeln kunde vara livlig på stadens torg. Hantverkarna köpte många av sina råvaror av bönderna. Kammakaren köpte ben och horn, bagaren mjöl, smeden järn och kol, remslagaren hudar och buntmakaren köpte pälsverk.

Också handelsmännen behövde varor från bönderna, sådant som de kunde sälja vidare på andra platser för att själv tjäna pengar, exempelvis järn, pälsar, smör och torkad fisk.

Lördagen ble en härlig dag. Vi var i Mariefred på Medeltidsdagar och vi så spelet dom hadde. Jag längtade till Gotland då. Vi gifte oss på Godtland nämligen och där ÄR det vackert.

Så nästa vecka blir maten från Medeltiden.

Ja, jag vet, det blir en jätte utfordring, för att jag vet ju inte så mycke om maten från den tiden. Men jag har googlat lite på olika site, så jag tror nog att jag skall klara av det.

Till nästa år nämligen så skall vi på medeltidsvecka på Gotland, Så det är bara att ladda upp :) hihi....

Maten var enkel i går, då vi kom sent hem osv... Så det ble korv i bröd med det hela.... hihi

Men en ting skall Sverige och Danmark inte  ha för tyvär. Nämligen korvbröd. Dom är super dårliga. Jag gillar dom inte tyvär. Altså. Om man har en litt stor korv, så går det inte att ha ett lite korvbröd som går isär. Det funkar bara inte... Sånn är det bara. Så korvbröd bakar vi själv.

Vi kjöpte også nogra korv som är lokal produserat. Dom kostar lite mer enn andra, men for en korv.... :)

Så lenge man inte spiser det varje dag, kan man godt unna sig en korv i bröd innimellan. Det tycker jag och det skall vare med det hela :)

Recept på 6- 8 korvbröd

3 dl mjölk

300 gr vetmjöl

200 gr Manitoba cream ( amerikansk mjölsort man får tak på i alle livsmedel butiker )

1 ss sokker

1 ts salt

25 gr färsk jäst

30 g smör, Rumtempererat

Ägg för pensling och evt sesamfrön

Gjör så här:

Blanda jästen i mjölken. Ha så i restan av ingrediensene.

Kna/elta degen i 10 min.

Man kan med fördel anvenda mixaren med degkrog.

När det hela er eltat godt sammen lar du den heve i ca 1 timme el 2.

Dela degen i 6 - 8 delar och baka ut korvbröden.

Lägg dom på en stekplatta med bakplåtts papper och la dom efterheva i ca 30 min.

Pensla korvbröderna med ägg och ha över sesamfrö om man vill.

Grädda i ugnen i 15 min ved 200`C

TIPS!

Man kan absolut anvenda denna degen till att baka hamburgarbröd også.

När du skall frysa dom, så har du bröderna i en fryspose med en gång dom kommer ut av ugnen, men inte forsegla den, lägg posen i frysen när dom är varma.När dom är frysta kan du forsegla posen.

Detta är igjentligen inte ett recept, då man absolut kan leka med smakar efter sin egen smak. Nogon tycker det er super godt när det är jätte starkt, mens andra inte vill ha det så starkt, så att det är inga fasit recept, men jag lägger den till uansett.

Kycklingben tycker jag är det godaste på hela kycklingen. Det tar noget länger tid att steka, men smaken är bettre tycker jag. så det är värd det. man kan steka upp ett gjeng och bara moffa om man vil eller man kan ha det som en middagsrett. Om man önsker att ha dom på en buffet så rekomanderar jag att man har lite aluminiumsfolie på skaftet ved servering. Då blir det inte så kladdig :)

Det här behöver du till mina Hot hot kyckling:

2 kycklingben pr portion som en sidorätt ( 3 om det är till middag, 1 på en buffet )

KRYDDOR:

• Tandoori masala
• Chillipowder
• nykvärnad pepperkorn, svart
• örtsalt
• sambal olek
• lite honung

Bland kryddorna efter din egen smak. Kom i håg att smaka för du har dom på kyckling benen, så att styrken blir efter din egen smak.

Ha kyckling benen i en ildfast form og ha över lite olivenolja.

Grädda benen i ca 35 minuter ved 180`C . Inner temperaturen skall vara 75`C

Server dom gerna med litt frisk hakkad koriander och en yoghurt dressing

Den här retten skall jag absolut laga flera gånger, den var super god. Man kan ha denna rätten till förrett, eller man kan absolut ha den som alternativ vegetarrett. Husk da på å anvende grönsaksbuljong och inte Kycklingbuljong :)

Om man vill ha den som en rätt på en buffet, så kan jeg rekomandera att benytte champinjoner iställe för portobello svamp. Skogs chjampinjoner passar helt perfect :)

Det här behöver du till 2 förretter:

• 1 dl ukokt ris ( Jasmin, riotto el annan klebig ris )
• 1/2 röd paprika i tärninger
• 1 stång, stångselleri i tärningar
• 1 chalottenlök
• 1 klype GOD saffran
• Ca 2,5 - 3 dl buljong ( vegetarisk el kyckling )
• smör att steke med
• olivenolja till att smöra med
• 2 Portobello svampar

Så här gjör du:

1. Tärn opp grönsakerna
2. ha smöret i en stekpanna och stek nogra minutter, saffran, grönsaker och ris.
3. Häll över buljongen och la detta koke tills riset är ferdig. Sett på lock.
4. Gör klar svampen ved å ta bort stälken. Finhakk stälken och ha det i riset. ha olivenolja i ett ildfast fat och litt olivenolja över svampen, lägg svampen i fatet.
5. När riset är ferdig fordelar du det över svamporna och låter det stekas i ugnen ved 200 `C i ca 10 min. Om svamperna är mycke stora kan det vara att dom behöver nogra extra minuter.