Den första trykte nordiske  kokboken kom på midten av 1600 tallet. Så recept för den tiden är faktisk inte så lätt att hitta. Dom som kunne läsa och skriva under medeltiden var folk som bodde i stan, det var dom rika. Och flesta av dom hadde ju husholdersker som tog sig av matlagningen för det mesta.

Så när man skall gjenföra recept från den tiden, då måste man ha lite fantasi.

Det jag har gjort är att jag har hittat dom råvaror som var tillgjängelig og tenkt i dom baner som antageligvis dom gjorde. Man kan gå ut ifrån att dom kokte det mesta av maten, då i början på medeltiden det inte fantes stekpanna.

derimot sånn ca mot slutet på medeltiden kom det till båda våffeljern och munkpanna.

I Sverige så var maten mycke inspirerat av det franska kjöket. Der började man tidlig med " the fine cousine" Det var der som många rätter vi känner den dag i dag ble till. Och på många slottsbal och gästbud ble det serverat retter som är i dag type klassika. Men det var från dom rika inte dom fattiga. Men för all del, man lagar den dag i dag også retter från den fattiga delen.

Rotfruktgryta är en av dom, men vi känner den mest som grönsakssoppa, ärtsoppa är også en klassiker.

Jag fann många recept på rotfruktgryta som var moderniserad med blandt annat sambal oelek och senap, men det var råvaror dom inte hadde. Möjligen dom hadde senap i Frankrike, men inte som jag vet här i norden. Så det har jag låtit bli. Men jag har haft i honung. Noget som ble mycke anvendt under medeltiden. Hadde man inte råd med socker, så anvende man sig av sirap og eller honung.

Det här recept har jag funnit på själv. Då det inte fantes nogot recept jag tyckte passade in i medeltiden. Jag vet att rotfrukter var det mest av på den tiden och att på dom flesta site om medeltiden nevner rotfruktgryte ofta, men inte nogon recept.

Så jaaaaa, om det var slik dom gjorde rotfruktgryta vet jag inte, men det kan vara tenkbart :)

Det här behöver du till en real soppa:

vann

Rotgrönsaker i stora bitar.

Till exempel: Kålrot, kålrabi, morrötter, lök, rotselleri, pepparot

Fläsk

honung, kryddpeppar och litt salt

Du skjärer bara alt i jätte stora bitar har alt i en kasserull med fläsket och kokar upp. Det här skall du låta koka i 1 timme ca.

Med detta så serverade jag bröd ( det hadde man till alla måltider), fil och en innlagd kål.

Receptet på den innlagda kålen är:

Man skjärer kålen i mindre bitar och har det i en bunke/ bolle.

Så har man ättika, vann, socker och karve/kummin i en kasserull och kokar upp.

Häll den varma lagen över kålen.

Ha kålen på et glass med lock el lignande och låt det stå svalt. Holdbarheten är flera veckor man lar det stå kylt :)

Drottning Margareta

 - kvinnan bakom Kalmarunionen

Margareta föddes i mars 1353. Redan som litet barn var Margareta en betydelsefull bricka i det storpolitiska spelet i Norden. Som dotter till den danske kungen Valdemar Atterdag (d. 1375) och Helvig af Slesvig (d. 1374) föddes hon till att styra. Som sexåring gjorde hon sin politiska debut när hon år 1359 förlovades med den svenske kungen Magnus Erikssons (d. 1374) son Håkan Magnusson (d. 1380). Medan gästerna firade fick barnet Margareta gå och lägga sig. Få av dem som var med på festen kunde väl ana att den lilla flickan 38 år senare skulle vara kvinnan bakom den så kallade Kalmarunionen – Nordens genom tiderna största unionsprojekt.

Margareta vigdes den 9 april 1363 – hon var då 10 år gammal – med sin Håkan, som då var 22 år, vid en pampig ceremoni i Köpenhamn. Hon var fortfarande ett barn och omyndig. Maken däremot svingade både en, två och flera bägare vin under festkvällarna. Man firade ofta i flera dagar i sträck.

Som gift kom hon att bosätta sig på fästningen Akershus i Norge. Trots att hon var prinsessa var livet långt ifrån kungligt. I mitten av oktober 1370 skriver hon till sin make, som ofta var bortrest:

”Ni skall veta, min käre herre, att jag och mina tjänare lider stor nöd på mat och dryck, så varken de eller jag får vad vi behöver. Och därför beder vi Er, min käre herre, att Ni finner en utväg så att detta kan åtgärdas, så att inte de, som är hos mig, skall skiljas från mig för hungerns skull.”

Hon var då 17 år gammal och gravid. Men det var inte barnet i magen och den stundande förlossningen som oroade henne. Hon var rädd att tjänstefolket skulle överge henne på grund av den nöd som rådde.

Kortlivad familjelycka

Förlossningen gick dock bra, i december 1370 födde hon en son, Olof. Precis när allt såg bra ut – en tronarvinge och mat på slotten – började det knaka oroväckande i lyckohjulet. Först gick maken bort, han dog 1380. Och 17 år gammal dog sonen Olof efter en resa i Skåne – han insjuknade hastigt och avled på Falsterbohus 1387. Drottningen som var änka stod nu även utan en prins. Vem skulle nu styra och råda och bli arvtagare?

Den frågan blev av största vikt ett år senare. Sverige saknade kung och ville gå i union med riket Danmark-Norge. I mars månad 1388 valde det svenska riksrådet Margareta till ”Sveriges fullmäktiga fru och rätta husbonde”, som det står i dokumentet. Margareta tituleras både fru och husbonde. Det gjorde henne till ett slags medeltida hen med rätt att styra som både kung och drottning.

Margaretas adoptivson Erik av Pommern blir kung av Nordens riken

Samma år som hon utsågs till Sveriges fru och rätta husbonde adopterade hon sin systerdotterson Erik av Pommern (1382-1459). Han hyllades som kung i Norge år 1392 och fyra år senare utsågs han även till kung över Danmark och Sverige. Bara 14 år gammal kröntes han den 17 juni 1397 som kung av Danmark och Sverige. Kröningen ägde rum i Kalmar och det politiska samgåendet som blev resultatet kallas därför Kalmarunionen.

Kalmarunionen - ett misslyckat försök att skapa politisk stabilitet i Norden

Kalmarunionen var en sammanslagning av tre riken i en personalunion med huvudsätet i Köpenhamn. Genom en unionen hoppades man kunna stabilisera det politiska förhållandet i och mellan länderna i Norden och samtidigt få ett starkt gemensamt försvar utåt. Men unionstiden kom istället att präglas av politiskt kaos. Grovt förenklat gällde att Danmark försökte leda och styra unionen medan svenskarna hellre ville vara självständiga och slippa lyda under utländskt styre. Formellt sett var Sverige i union med Danmark ända fram till att Gustav Vasa valdes till svensk kung 1523. Men i praktiken hade Sverige då redan lämnat unionen. Drottning Margareta lämnade nämligen efter sig ett konfliktfyllt unionsarv. Erik av Pommern hade stora svårigheter att hålla samman sitt unionsrike.

Kalmarunionen jämfört med dagens EU-projekt

Det går att se en parallell till Europeiska kommissionen och de andra styrande organen i Bryssel och deras förhållande till EU:s olika medlemsstater. Precis som med EU var syftet med Kalmarunionen att säkra freden mellan medlemsländerna och främja en integrering. Det fungerade inte med Kalmarunionen på grund av brist på intressegemenskap i exempelvis ekonomiska och utrikespolitiska frågor. En annan splittrande faktor var de ständiga konflikterna mellan en stark kungamakt och svensk aristokrati. Krisen inom Kalmarunionen gav upphov till antidanska stämningar i Sverige, ja, rentav ett danskhat som tog sig våldsamma uttryck.

Margareta dör i pesten

Margareta fick dock andra saker att tänka på än politik och union. Hon bad till Gud. I kojen på sitt skepp som låg för ankar vid staden Flensburg gick Nordens mäktigaste kvinna en utdragen och plågsam död till mötes. Margareta dog i pesten den 28 oktober 1412.

Sankt Olof

Nordens första helgon

I hela Skandinavien, England, Skottland, Irland och ända ner till Spanien, var Sankt Olof-kulten utbredd från medeltiden och framåt. Otaliga är de platser som är helgade åt Sankt Olof.

Son till norsk småkung

År 995 föddes Olav II Haraldsson, son till Harald Grenske som var en norsk småkung. En småkung var kung över ett mindre landområde, som en hövding kan man säga. Under vikingatiden fanns det ganska många småkungar i Norge. I sina unga år stred Olav som viking, både i England och Normandie beläget i nuvarande norra Frankrike.

Olav blev kristnad

Det var under sin tid som resande viking som Olav enligt legenderna blev kristnad. Enligt en legend lät han döpa sig i staden Rouen i Normandie, medan en annan legend påstår att han döptes av den norska kungen Olav Tryggvason. (Olav Tryggvason blev kung i Norge år 995 och dog år 1000.)

Olika legender och ursprungsberättelser

Det finns alltså en del olika versioner av legenden om Olav. Några exempel på legender är Olavssagan som troligtvis skrevs redan på 1200-talet, Ribelegenden och Snorre Sturlassons version; Stora Olavssaga, i krönikan Heimskringla. Heimskringla är Snorre Sturlassons berättelse om de norska kungarnas historia från urminnes tider fram till 1100-talet.

Hyllad som kung vid återvändandet

Som 20-åring återvände Olav till Norge där han hyllades som kung. Som kung strävade Olav efter att kristna den norska befolkningen. Han försökte också ena de olika fylkena (länen) och dess stormän så att Norge skulle stå stark som stat. Det lyckades han inte riktigt med. Det var först när hans son, Magnus I, blev kung 1035 som Norge blev mer eller mindre enat som ett rike.

Maktspel om Norge

Om stormännen och småkungarna kunnat enas så skulle Knut den store, som var kung över Danmark och England, haft svårare att ta herraväldet över Norge.

Människor från hela Norden vallfärdade till hans grav i Nidaros, d.v.s Trondheim. Den väldiga Nidarosdomen byggdes ovanpå hans grav.

För att stå emot Knut den store så gifte sig Olav med den svenske kungen Anud Jakobs syster, Astrid. Men Knut den store och hans män var starkare än Olav och Anud Jakobs män tillsammans.

Slaget vid Helgeå 1026

Enligt en isländsk saga lär det ha stått ett slag vid Helgeå 1026 där Knut besegrade Olav som tvingades fly till sin svåger Jaroslav i Ryssland. I Ryssland ska Olav, enligt Ribelegenden, fått en vision där han såg Kristus med korset, törnekronan och blödande sår. Kristus ska då ha uppmanat Olav att återvända till Norge, vilket han gjorde.

Olav stupar vid försöket att återta Norge

Då han försökte återta kungamakten i Norge stupade Olav den 29 juli 1030 i Stiklestad socken i Trøndelag. Trøndelag är en landsdel i mellersta Norge. Olav lär även ha fått visioner om sin egen död före slaget.

Vallfärdande till Olavs grav

En kort tid efter sin död fick Olav helgonrykte. Människor från hela Norden vallfärdade till hans grav i Nidaros (Trondheim). Den väldiga Nidarosdomen byggdes ovanpå hans grav.

Norges nationalhelgon

Norrmännen fortsatte att se Olav som Norges rättmätige kung, den regerande kungen betraktades endast som hans vasall. ( En vasall är en person som fått ett större landområde som förmån i utbyte mot trohetsed till givaren.) Så betraktar norrmännen Olav än idag! Han är Norges nationalhelgon.

Sankt Olof i Skåne

I sydösta Skåne ligger byn Sankt Olof med Sankt Olofs kyrka som började byggas redan under tidig medeltid. Kyrkan lär var byggd med pengar som skänkts till Sankt Olofs källa. Källan ligger c:a 200 meter från kyrkan.

Helgonaltare

I kyrkan har pilgrimer ristat runor och bomärken som tack för de under Sankt Olof uträttat. Det finns flera helgonaltare i Sankt Olofs kyrka, bland annat Maria- och Annaaltare.

Tyvärr finns inte Sankt Olofs eget altare kvar, det försvann någon gång på 1600-talet då den nya protestantiska läran gjorde att många av de katolska föremålen plockades bort från alla kyrkor.

 Däremot finns det en bild av helgonet Sankt Olof i kyrkan där han är utrustad med en silveryxa. Ännu in på 1900-talet ansågs silveryxan ha magiska krafter.

Kung Birger

Nyköpings gästabud

År 1317 inträffade en blodig händelse som skrivit in sig i historieböckerna som Nyköpings gästabud. Det dramatiska gästabudet innebar slutet på en lång och bitter maktkamp som pågått i många år mellan kung Birger Magnusson och hans båda bröder tillika politiska rivaler hertig Erik och hertig Valdemar. På natten efter kalaset stod Birger som ensam herre på täppan...om än tillfälligt.

I december månad – man vet inte exakt när – bjöd kung Birger sina två bröder på fest på Nyköpingshus. Under festkvällen skänkte han bröderna rikligt med både vin och mat. Druckna fick sedan Erik och Valdemar se hur en trevlig kväll omvandlades till ren mardröm. Birger stormade in i deras nattkvarter och fängslade bröderna. Han låste in dem i ett torn. Innan han tog dem till fånga lär han ha sagt ”minns ni Håtunaleken?”, ord som sedan blivit berömda. Traditionen berättar även att Birger kastade nyckeln i vattnet och lät bröderna svälta och törsta till döds. Säkert är dock att hertigarna Birger och Valdemar mördades omkring nyåret 1317 och att kung Birger var hjärnan bakom dådet. Men vad handlade det om? Varför mördade Birger sina bröder?

Den ”Håtunalek” (”lek” = händelse) som Birger påminde bröderna om handlade om en tilldragelse på en kunglig storgård vid namn Håtuna som låg vid Mälaren. Där ägde en händelse rum år 1306 som kung Birger aldrig glömde. Hertigarna Erik och Valdemar anlände den 29 september från en bröllopsfest i Bjälbo till brodern Birger på dennes gård Håtuna. Birger var sedan 1290 kung i landet. Bröderna festade gott och länge – men gästabudet slutade med att hertigarna lät fängsla den kungliga brodern och drottning Ingeborg. Birger frisläpptes först när han lovat att dela makten med sina bröder och avstå största delen av Sverige. Elva år senare var det Birgers tur att ge igen, vilket han som sagt gjorde – med råge.

Bröderna hade grälat så länge som man kunde minnas. Allt sedan Birger tog över efter fadern Magnus Ladulås (d. 1290) och Erik och Valdemar utsågs till hertigar hade de stridit inbördes. Det gick så långt att hertigarna Erik och Valdemar hämtade stöd hos den norske kungen Håkon Magnusson, som även var Eriks svärfar. Konflikten kom och gick i vågor.

År 1304 såg Birger till att bröderna skrev på ett dokument som förbjöd dem att bedriva egen utrikespolitik. Birger ville vara kung själv. Han litade inte på sina bröder och förbjöd dem att vistas vid hovet utan att först ha fått kunglig kallelse att infinna sig.

Och så kom den ödesdigra festen på gården Håtuna i Uppland vid Mälaren den 29 september 1306. Den gav värden kung Birger med drottning och gästerna en dålig smak i munnen efteråt. Efter att man ute i stugorna fått höra talas om dramatiken i Håtuna fanns det säkert en och annan som lät tankarna gå till Bibelns berättelser om osämjan mellan Kain och Abel, som slutade med att Kain blev en brodersmördare.

Kanske tänkte Birger själv på Bibelns berättelser om brödrafejder under sin tid i fängelse på Nyköpingshus. Han och drottningen satt fängslade i två år. År 1308 ingicks ett avtal mellan hertig Erik och Birger, som innebar att kungen släpptes mot en lösensumma. Samma år ingicks ett trekungaförbund mellan den danska kungen Erik Menved, den norske kungen Håkon och svenske kungen Birger mot de två bångstyriga hertigarna, som gjorde uppror. Trupper drog in i Västergötland och kriget var ett faktum.

De tre bröderna hade grälat så länge som man kunde minnas. Efter att hertigarna Valdemar och Erik hade dött i fängelsehålorna gjorde deras anhängare uppror och avsatte Birger från tronen.

Även om ett fredsfördrag ingåtts i Oslo 1310 fanns fortfarande många knutar att lösa upp i det tillstånd av kramp som tycktes råda inom storpolitiken. Mycket stod på spel men med tanke på utgångsläget – krig mellan de nordiska länderna, inbördeskrig i Sverige och kungliga familjen i upplösning – fanns det inget att förlora. De stridförande parterna måste sätta sig ned och reda ut problemen. Det skulle de nordtyska furstarna, som bjudits in som medlare, och det nordiska ridderskapet garantera. En uppgörelse kom till stånd i Helsingborg 1310. Birger erkändes som kung men fick bara styra över norra och östra Sverige, inklusive Gotland. Hertig Erik styrde landet i praktiken.

Det politiska nederlaget låg och gnagde hos en missnöjd och bitter kung Birger. Till slut bestämde han sig för att hämnas och återta makten ensam, vilket han gjorde vid Nyköpings gästabud 1317. Men brödramorden hade ett pris. Resultatet av den blodiga festen hos Birger på Nyköpingshus blev inbördeskrig. Det kriget vann de båda hertigarnas anhängare. Kung Birger tvingades att lämna landet och dog i dansk exil 1321. Hans son Magnus avrättades på Helgeandsholmen i Stockholm 1320. Makten låg nu i händerna på en förmyndarregering i väntan på att hertig Eriks son skulle bli gammal nog att ta över tronen. År 1331 blev pojken myndig och började sitt styre som kung. Han hette Magnus Eriksson och hade en minst sagt knepig familjehistoria som son till en mördad hertig och brorson till en kunglig mördare.

Heliga Birgitta

tuff kvinna som blev heligt språkrör

Att hitta en historisk hjälte är inte lätt. Inte för att det saknas hjältar utan för att man ska välja en av dem. Som kvinna, i en roll som fortfarande domineras av män, ter det sig naturligt att ha starka kvinnor som förebilder.

Jag har fastnat för Birgitta Birgersdotter som föddes 1303. Mer känd är hon som Heliga Birgitta, Sveriges enda helgon. Även om Birgitta kom från de övre klasserna, hennes mamma var släkt med kungafamiljen och pappan var lagman i Uppland och medlem av kungens råd, fick hon kämpa för sig och sin sak. Detta i en tid då det inte var självklart att kvinnor skulle vara framträdande och ta plats. Levnadsödet för denna kvinna är fascinerande och hennes minne lever i allra högsta grad så här nästan 700 år efter hennes födelse. Nästa år firas högtidligt Birgittajubileet inte bara i Östergötland utan också runt om i Europa.

Birgitta var bara elva år när hennes mamma avled. Följden blev att Birgitta kom att bo hos sin moster på Aspanäs i Östergötland. Redan som 13-åring giftes hon bort med lagman Ulf Gudmarsson på Ulvåsa gård. Tillsammans fick de fyra döttrar och fyra söner. Två av barnen dog i väldigt unga år.

Utöver sin familj ska Birgitta ha ägnat tid åt att ta hand om och hjälpa kvinnor som hamnat utanför samhället, på den tiden ofta kvinnor som var ogifta och hade barn.

Religionen utgjorde alltid en central del i Birgittas liv, även under hennes barndom. Efter en pilgrimsresa ute i Europa blev maken Ulf sjuk och dog 1344 (eller 1346) i Alvastra kloster söder om Vadstena. Det kan sägas vara startpunkten på Birgittas nya liv, ett liv som helt och hållet skulle ägnas åt att vara ”Kristi språkrör”. Efter makens död stannade Birgitta till en början kvar i Alvastra. Där mottog hon cirka 1345 i en uppenbarelse ordensreglerna för den orden som hon planerade.

Klostret som Birgitta grundade i Vadstena donerades till henne av kung Magnus Eriksson och drottning Blanka. Det spännande i denna del var att det skulle vara ett kloster för både nunnor och munkar. Denna ordning fanns visserligen på några andra håll ute i Europa men då var det en man som styrde över klostret. Birgittas kloster skulle ledas av en kvinna. Ordningen med en abbedissa var en nyordning som många munkar och präster hade svårt att förlika sig med.

Sorgligt nog finns ju tyvärr samma inställning nu över 650 år senare hos vissa i Sverige. Här har vi mycket att lära av Birgittas envishet och tro för att ändra diskriminerande inställningar och attityder hos människor.

År 1349 begav sig Birgitta till Rom för att få sin ordensregel godkänd. Efter drygt tjugo år, 1370, stadfäste påven Urban V hennes orden. Med sig till Rom hade hon en liten skandinavisk koloni, bland annat dottern Katarina. I Rom fick hon genom sin ställning snabbt inflytelserika vänner. Birgitta besökte dagligen kyrkorna och mycket tid ägnades åt bön och andakt i ett hushåll som levde i en klosterlik kommunitet.

Rom blev, med avbrott för en tid i Neapel och för en pilgrimsresa till det heliga landet, Birgittas hem till hennes död 1373. I Betlehem hade hon sin kanske mest kända uppenbarelse. Den där Jungfrun berättar om Kristi födelse.

Heliga Birgitta var utan tvekan en av de första nordiska kvinnorna att verkligen göra avtryck i historieböckerna. Och då inte bara i Sverige och Norden utan också runt om i Europa. Efter sig har hon lämnat mellan 600 och 700 så kallade himmelska uppenbarelser. Birgittas syner och budskap översattes till latin och spreds över hela Europa.

Det är dock inte bara hennes uppenbarelser och budskap som lämnat avtryck. 1348 ingrep hon och försökte medla fred mellan England och Frankrike. Hon var med och lade upp program för påvens återkomst till Rom från Avignon.

I Sverige fanns hon med i kretsarna, bland annat som rådgivare, till Magnus Eriksson och Blanka.

Med moderna ord skulle Heliga Birgitta kunna beskrivas som en ”hårding” eller ”tuffing”. Att hon vågade ta för sig i en tid då det inte var självklart tycker jag är något som ska hedras.

Detta var bara nogra av dom mest betydlighetsfulle menneskene på medeltiden.

Det var jätte många andra som tillexempel Bo Jonsson Grip - medeltidens multimiljardär. Men det får rekka..... hihi.... Historie är skoj tycker jag och man kan få en lidt mer forståelse och onnblikk när man läser hur och vem dom var på den tiden

Kommer du ihåg Ronja Rövardotter. Åhhh vilken härlig film. Tack Astrid Lindgren för fantastiske barndoms minnen jag har av hennes filmer. :)

Uansett..... I Ronja Rövardotter så bakar Lovis bröd, dom er lite platta, lagat på råg och blir stekt under öppen ild. Jag har tyvär inga möjligheter för det, men jag har anvendt ugnen. Det funkade bra det med.... hihi

Om detta brödet er eksakt det samma kan jag inte lova, men jag kan lova att det er utrolig godt :))))

Kålsoppan jag lagade i går var lite av den fattig maten som man gjorde, få ingredienser. Och man tok det man hadde.

På medeltiden var det flest bönder och kål var det man dyrkad mest.

Så det var helt naturlig å ha kål i olika former varje dag. Så för mig var det helt naturlig att starta min medeltids vecka med en kål soppa.

Och för en kålsoppa :)))), Den var urgod.... Som ni ser i receptet så har jag haft i lite sirup. Der lärde jag nogot nytt. Man får en hel annan smaksupplevelse, som passar vel till denna rett.

I vår nyare moderna tid har man i frikadeller i soppan. Kokta små köttbullar, då blir den lite mer matig.

Om kålsoppa inte låter noget höydare, så rekomanderar jag det på det sterkaste. Det är en billig rätt som smakar härlig. En vidunderlig vintersoppa är det :)

GROVT RÅGBRÖD

 1/ 2 sats surdeg ( 2 dl rågmel, 2 dl vatten, 1/2 äpple. Låt det stå i rumtemperatur natten över, )

( när man tar från surdegen, kom ihåg att putta tilbaka lik mengde mjöl og vatten, som du rörar inn igjen )

 1 liter grovt rågmjöl

 1/2 liter vatten

1 ss sirap

 1 msk salt

 2 dl vetemjöl

Vattnet, som ljummats, surdegen, det grova rågmjölet, sirap och saltet rörs ihop. Knåda. Lägg degen i en skål och låt den jäsa över natten. Lägg degen på bakbordet och knåda med det siktade mjölet tills det går att forma 4  runda kakor. Låt kakorna jäsa under bakduk i 45 minuter och grädda den sedan längst ner i ugnen i 200 grader i ca en timme.

KÅLSOPPA

2 portioner

1/2 vitkål i bitar, ca 4 liter

1 morrot

6 dl buljong ( jag anvende buljongen jag kokade fläsket i dagen förr)

1 ss ca kryddpeppar, hel ( hel alleånde)

1 ss mörk sirap

1 ss socker

( jag la i ochså fläsk svoren från fläsket jag kokade dagen förr, då jag inte ville slenga den )

Låt det hela koka i 1,5 timme. Så var den klar :)))))

En medeltidsmänniskas garderob såg inte ut som en nutida människas. Den speglade exempelvis mycket tydligare vilken samhällsklass man tillhörde.

Man bör också tänka på att kläderna inte såg likadana ut under hela medeltiden då det var en lång tidsperiod.

Huvudbonader

Fantasirikedomen gällande huvudbonader var stor under medeltiden.

Barett

Görs lämpligtvis av ylle eller sammet.

En barett är en baskerliknande huvudbonad som användes på medeltiden. Den bärs så att en del av det "överflödiga" tyget hänger ner på ena sida av huvudet, vilket ger den dess ganska karakteristiska utseende.

Coif

Ca 0,5 meter linne.

Coifen (uttalas "koaff") är ett plagg som ursprungligen användes av riddare för att skydda sitt hår från ringbrynjan. Det blev senare populärt även bland "vanligt folk" och bars ofta under en hatt.

En coif är ett mycket trevligt plagg vare sig det är en varm dag då den skyddar huvudet mot solen eller om det är en kall kväll då den istället värmer huvudet.

Struthätta

Upp till 1,5 meter ylle eller vadmal.

Struthätta är ett plagg som består av en hätta på huvudet med en strut bakåt ned längs ryggen. Hättan sitter sedan ihop med ett ok över axlarna. På så vis skyddar den både huvud, hals och axlar mot kyla och regn. Detta är bra inte minst med tanke på att kläderna ofta inte hade någon direkt krage.

Det finns några olika varianter för tillverkning av struthättor. Man kan också välja om man vill ha en rundad hätta, en struthätta eller en spetsig hätta.

Plagg på överkroppen

På överkroppen finns det mycket man kan bära, allt från en enkel tunika till en rustning. Man har ofta åt minstone två lager; en tunika eller skjorta innerst och en tunika, kjortel eller tabard överst. Många varianter är dock möjliga.

Pösskjorta

Ca 1,5 meter linne eller sidentyg.

En pösskjorta är i grund och botten en vanlig skjorta men med en översvallande mängd tyg i främst ärmar men ibland även på bröst och rygg. Detta gör att skjortan blir extra pösig. Detta plagg uppstod som många andra på medeltiden genom att man ville skryta med hur mycket tyg man hade råd att lägga på ett och samma plagg.

Tabard

Drygt 1 meter linne- eller ylletyg.

En tabard är ett enkelt klädesplagg som användes utanpå exempelvis en skjorta eller tunika. Det består bara av ett tygstycke med hål för huvudet som täcker kroppens fram och baksida. Vanligtivs är tabarden ungefär knälång.

Tabarden är i sin enklaste form kanske det medeltidsplagg som är lättast att tillverka.

Material

När det gäller att välja vilken typ av tyg man skall göra sina kläder av finns det grovt sett tre typer av tyg som är aktuella. Det ena är tyger av lin, det andra är olika former av ulltyger vilka båda används för de flesta plagg. För finare och dyrare plagg kan också siden användas.

För skor, mössor, dekoration eller förstärkning av kläder användes bland annat läder, skinn och mocka. Också päls användes för exempelvis dekoration men var dyrt.

De flesta typer av tyg gick att naturfärga med olika typer av växter. En färg som var billig och enkel att framställa blev också vanlig. Vanliga färger var gult, brunt, grönt och lila. Rött och blått var färger som var svåra att framställa och därför också eftertraktade.

Lin

Lin är en oljeväxt som används för att tillverka lintråd som sedan vävs till linnetyg.

Linne

Linnetyger är ganska tunna och lämpar sig bra för kläder man har närmast kroppen, exempelvis skjortor, underklänningar och byxor. Det är förhållandevis billigt och finns idag i många olika färger. Det är dock förhållandevis svårt att naturfärga varför det på medeltiden var vanligast med ofärgade (grå-beige) linnetyger.

Linnetyg är ganska vanligt, mycket tack och vare att det på senare tid blivit populärt för exempelvis gardiner. Tyg som är gjort på 100% linne kallas hellinne och det är sådant tyg som användes på medeltiden. Idag finns också så kallat halvlinne, tyg där linnet är blandat med andra material. Sådana är vanligtvis billigare men är som sagt inte lika tidsenligt. Vanligtvis ligger priserna på hellinne mellan 100 och 200 kronor och halvlinne ungefär hälften.

Då linne krymper upp till 10% vid första tvätten (dock inte följande tvättar) är det viktigt att man tvättar tyget innan man vare sig syr eller ens klipper i det för att undvika att kläderna krymper. Att tvätta tyget gör det dessutom mjukare.

Ull

Ull var basmaterialet för klädtillverkning under medeltiden. Man tillverkade allt från mycket tunna tyger till tjocka filtade tyger. Ull finns naturligt i de flesta nyanser mellan vitt och svart och dessutom brunt. Det är lätt att växtfärga.

Tyger gjorda av ull är svårt att tvätta och kräver ofta kemtvätt. Ofta räcker det dock med att hänga ut plagget för vädring för att röklukt och dyligt skall försvinna.

Ylle

Ylle kallas tyger vävda av ulltråd. De är vanligtvis ganska tjocka och varma men ändå relativt mjukta och följsamma. Ylletyg är vanligtvis tunnare än vadmal. Det gick på medeltiden att färga ylle i de flesta olika färger. Det hade alltså många goda egenskaper vilket gjorde att de användes till mycket; främst ytterplagg som tunikor, tabarder och vinterbyxor.

Vadmal

Vadmal är filtade tyger gjorda av ull. De är vanligtvis tjocka och skyddar mycket bra mot kyla, vind och regn. Dessa tyger användes därför ofta till ytterplagg som mantlar, hättor och liknande. Även om vadmal var vanligt på medeltiden är det idag olyckligtvis ganska dyrt.

Silke

Av silke görs sidentyg. Det är ett vackert och dyrbart tyg som under medeltiden användes till kläder av de som hade råd.

Om man önsker att sy sina egna medeltidskläder, vill jag rekomandera http://www.medeltidsmode.se/?p=webbshop&c=94 

Det är en jätte bra affär man kan shoppa online, dom har alt från tyg, mönster till smyckor :)

Jag tror nu att jag har klart att skrapat tillsammans en hel veckoplan.

Det var inte så lätt som jag trodde, men jag lyckades.

Jag vill börja och lista upp dom olika råvaror som dom anvendade sig av mest:

• Kål:  vitkål, rödkål och kålrot
• Andra grönsaker var: morrötter, bondbönor och andra bäljvekster, ramslök ,vitlök, betor, lök och rovor.
• Av frukt var det mest vanligst med äpplen, päron, blommor, körsbär.
• kött: Fläsk, lam/får, höns, gås, fågel och villt som eks vildsvin.
• Korn: Bovete, korn, råg, havre och vete ( vete var dyrt )
• Kryddor: Import: Kanel, kardemumma, ingefära, saffran, pappar, salt, socker, kanel
• Kryddor här hemma: Anis, vitlök, dragon, humle, krondill, ....
• Nötter: Hasselnötter hadde man i landet, men mandel kjöpte mann från import.
• Svamp: NEJ, det ansågs som nått farligt i början på medeltiden, men svamp kan man få jäst. Så det blev utviklat lite senare på medeltiden. och då var det en svärt viktig matvare.
• Fisk: det mest populäre: abbore, gädde, torsk, lax, sill, som båda torkat och saltat. Det beroende på mycke var i landet man bodde.
• Mejeri: Mjölk, smör, filmjölk ( surmjölk) och ost

När man tenker efter så var det ju inga tråkig mat. Man hadde ju många härliga råvaror. Men det var en stor skilnad på fattig och rik. Så denna veckan kommer jag att anvenda recept som var vanlig båda för dom fattiga och för dom rika. En liten mix ut av det hela faktisk.

Normalt så spiste man 2 -3 måltider om dagen. Prästar och andra kyrkliga personer spiste inte frukost, då dom ansåg att man inte skulle äta så tidlig på morgonen. Folk som hadde hårdt fysisk arbete åt faktisk också mellanmål. Middagen ble spist midt på dagen och när solen gikk ned spista man kvälls.

MIN VECKA

Min vecka vill bestå av frukost och middag, samt  dryck, innlägningar och bröd.

Som jag tidligare nevndte så skall vi gjöra istand till fest på Lördag och då blir det serverat många medeltidsrättar. Det krävs lite planlägging så jag har allereda startad :)

Till frukost den här veckan kommer att alla dagar bestå av en type gröt, bröd och fläsk ( untagen Fredag, då man inte äter kött då det är faste Fredag )

MIDDAGAR:

Måndag: Kålsoppa och bröd

Tisdag: Rotfruktgryta med Fläsk och bröd

Onsdag: Bondbönsoppa, ( om jag får tak på bondbönor ), Innlagd kål och rågbröd

Torsdag: Fläsk- Lägg/fötter och rotfrukter  med surkål och bröd

Fredag: Sill, gräddfil, färskost innlagt kål och bröd

Lördag:

F E S T

Dryck: Hemlagat Äppelmost

Löksoppa

Nygräddad rågbröd

Medeltidspaj

Viltsvin ( om jag får tag på det )

Hermannssås

Hemlagat ost

Surkål

Sill

Rotgrönsaker i flera varianter.

Medeltids bröllopskaka

Saffranspannkaka

fruktkompott

Rättorna vill bli kryddat med dom exklusiva kryddorna som var på den tiden

Ellers av drycker så var det vanlig med mjöd, tysk öl och franska viner.

Mjöd rekker jag inte att laga till, då det skall stå många mnd.

Men min mann sa att han skulle kolla opp lite, så kan det ju vara att vi kan sätta en sats iallafall....

God morron :)

Det var en spännanande dag i går. Vi var på Medeltids mat jakt i affärena. Då vi har tenkt oss att kjöra helt ut denna veckan som en medeltidsvecka innan mat.

I tidligare inlägg så forklarade jag lite om matvarorna som blev benyttad mest av, måltiderna och lite allment om mat.

Men nu tycker jag det är dags för nogra recept.

Men det skall jag tala om för er, det var svårt. det fanntes inte så mycke och nogot av det som var , hadde blivet moderniserat. Det vil si, eks et recept på rågbröd var med jäst. Hmmm.... Det fanntes inte jäst på den tiden, men jag lyckades då att finna nogra andra recept som var mer som originalen. Så i går satte jag en surdegs sats. Det anvende dom. Och jag bakade flatbröd. Det var från Norge, det receptet faktisk , jag satte igång en äppelmust. Den skall vara klar till Fredag, jag kokade fläsk i går... Ja, det blev mycke... Då målet med det hela är en "fest" på Lördag. Då vi har tenkt att faste på Fredagen, slik dom gjorde på den tiden.

På Lördagens fest skall vi servera hemgjord äppelmust, medeltids bröllopskaka, vi skall se om vi kan få tak på vildsvin eller så blir det lam osv osv.... Så det blir skoj tror jag.

Vel, nå ..... Frukost.

På medeltiden var det vanligst att äta gröt, bröd och fläsk.

Så frukosten i dag bestod av det, Kornmjölsgröt, flesk och flatbröd.

Här er receptet:

Kornmjölsgröt til 1 portion:

3 dl vann

1 dl kornmel

litt salt.

Kok opp vann og salt, ha i melet og rör om i noen minuter.

Server gjerne med litt melk till og noe sött som honning eller sylt.

Flatbröd, ca 10 stk

 

Ingredienser

 

5 dl kornmjöl

3 dl rågmjöl

4 dl mjölk eller vatten (ni kan också själva experimentera med vatten och mjölk blandningar)

1 tsk salt

1 msk anis eller kummin

 

 

Så här gör du:

 

Blanda ingredienserna (om du vill så kan du ersätta en del av korn- och/eller rågmjölet med vetemjöl) och kavla ut degen till tunna tefatsstora bröd.

Nagga bröden och grädda dem på en stekplåt (eller i en bakugn om du har tillgång till en).

 

 

En vanlig dag i staden

 Hur var livet för en hantverkarfamilj en helt vanlig dag i en medeltida stad?

Mattias, Lars och Cecilia är barn till kanngjutaren Björn och hans hustru Hillegund. Med familjen bor också Björns mor och far och en gesäll och en lärling som är på väg att lära sig hantverket. Eftersom familjen har det ganska bra håller de sig också med en hushållerska och en dräng. Familjen bor vid en av stadens finare gator. Mot gatan ligger gjutarverkstaden där Björn arbetar. Inne på tomten står bostadshuset med kök och stuga i bottenvåningen, den fina salen och sovrummen på andra våningen. På tomten finns också några mindre hus: brygghus, fähus, stekarehus och ett dass.

De äter frukost tillsammans i stugan. Efter bordsbönen tar man gröt ur gemensamt fat och lite bröd med fläsk till. Till detta dricker man vatten och öl. Efter frukosten går Björn in i sin verkstad tillsammans med gesällen och lärlingen. Mattias är elva år och hjälper till, han också. Björn gjuter tennstop till köpmannens nya fina servis. Gesällen gör gjutformar till kors som ska säljas till borgare och bönder. Lärlingen och Mattias sköter elden och bälgen.

Mor Hillegund syr en ny överklänning till sig själv av det fina tyget som köpts från Flandern. Drängen går ut för att sköta familjens kålgård strax utanför staden. Hushållerskan tar hand om hönsen och grisen som finns inne på tomten.

Lars och Cecilia är nio och sju år. De springer ut i staden efter frukosten för att leka. Snart hittar de några kompisar och drar ner till hamnen. Kanske har något nytt fartyg kommit in? Senare på dagen möter de mor Hillegund och hushållerskan på torget. De håller just på att köpa mjöl, kött och grönsaker till familjen. När de är på väg därifrån ringer klockorna i kyrkan till tidebön. Tillsammans går de in i den stora kyrkan för en kort bönegudstjänst.

När de kommer hem igen kontrollerar Hillegund ölbrygden som står och jäser. Familjens huvudmålet består av ärtsoppa, kokta rovor och kålrötter, bröd med korv och mycket öl. Om det hade varit en fredag hade man haft fisk, färsk, saltad eller torkad.

Efter ett parti hnefatafl och en kort aftonbön lägger sig barnen och sedan även de vuxna i de varma sköna sängarna. Dock får inte Björn sova eftersom han denna natt ska gå brandvakt i den öde och tysta staden.

Mat

Den medeltida maten varierade mycket mellan vardag och fest, och mellan rik och fattig. En vanlig dag åt en hantverkarfamilj gröt och bröd till frukost, kålsoppa eller en rotfruktsgryta med bröd och salt sill till middag. Man drack stadens öl eller vatten. När det var fasta fick man inte äta kött eller festmat. Då åt man i stället fisk. Varje fredag var en fastedag. Före påsk och jul var det långa fastetider. Mer än hälften av årets dagar var fastedagar. Dagen efter en lång fasta var en stor festdag. Så var det på påskdagen och juldagen.

När man hade fest slog man på stort. Då kunde det serveras många rätter, kanske tio-femton olika. Då kryddade man maten med utländska kryddor som peppar, kanel, nejlika, ingefära eller saffran. En festmåltid i stadens gille eller på påskdagen kunde bestå av löksoppa, rågbröd, kallskuret (korv, blodkorv) och kokt gädda eller lutfisk, kött, rotfruktsgryta och fruktkompott. Till detta drack man tyskt öl eller franskt vin.

De flesta borgare i staden hade små trädgårdsland, kålgårdar, utanför staden. Där odlade de sina grönsaker och rotfrukter. En del hade också höns och någon gris. Detta räckte dock inte långt när man skulle laga mat till familjen. En gång i veckan gick kvinnorna till torget och köpte in det som behövdes, till exempel mjöl, smör, ost, kött. I klosterträdgården odlades det spännande växter liksom äpplen och päron.

Det var lättare att få tag i fina matvaror och kryddor i staden än på landet. Risken var dock stor att det skulle bli brist på mat vid vissa tider på året eftersom borgarna inte odlade så mycket själva.

För att maten skulle hålla sig under vintern så saltade man den eller torkade den. På våren och hösten kom saltfartygen från Lübeck eller någon annan tysk stad till staden

Kläder

Kläderna berättade mycket om människorna. Man kunde se om det var en rik köpman, en hantverkare eller en bonde på tillfälligt besök i staden. Det var stor skillnad på rådmannen och tjänstekvinnan. Det var också stor skillnad mellan vardagskläder och festkläder.

En man hade till vardags en knälång kjortel eller kolt och hosor. Runt huvud och hals bar han en hätta ibland försedd med en strut baktill. Var det kallt kunde han svepa in sig i en varm mantel. Allt var gjort i ylle. Kvinnorna hade en underklänning, särk, i grovt linne och ovanpå detta en överklänning, surcot, med eller utan ärmar, i ylle. Barnen hade på sig en enkel linne- eller yllekolt, på huvudet en hätta eller kilmössa.

Rika personer kunde gå klädda i sammet eller siden, ofta i vackra färger. Pälskläder av ekorre eller hermelin tillhörde också de rika. Vardagskläderna tillverkades i hemmen av linne och ylle från landet. De finare tygerna importerades från Flandern (Holland idag). Tygbalarna lastades av i staden och öppnades i klädeshuset, där det lagrades tyger i olika färger och kvalitéer. Stadens överskärare gjorde tygerna släta och glansiga. Skräddarna sydde upp fina kläder för adelsmän och borgare. Buntmakarna (skinnhandlarna) gjorde kläder i skinn och päls. Det var många hantverkare i staden som levde på att göra fina och dyrbara kläder.

Till kläderna hörde ofta bälten och skinnväskor. Handelsmannen och hans hustru hade fina smycken och spännen. När bönderna kom in till staden ville de säkert köpa främmande tyger att sy kläder av i stället för det hemvävda.

Musik,  dans

Bröllop och fest

Musik, sång och dans förekom i flera olika sammanhang i staden. I kyrkor och kloster kunde man höra den gregorianska sången, en ganska entonig sång, men med mängder av variationer. Vid helgonfester och stora högtider dansade man i kyrkan. Sången och dansen kunde ackompanjeras av flöjt, trumma, cymbal eller under senmedeltiden ibland även av en orgel.

På torget, i samband med marknader och fester, mötte man kringvandrande spelmän. De spelade och sjöng sina visor och melodier för att roa folket och samtidigt meddela nyheter. Spelmännen brukade kallas för pipare, lekare, gycklare eller trubadurer.

Piparna och lekarna sjöng gärna ballader. De kunde handla om kärlek, om riddare, om historiska händelser, om övernaturliga varelser eller vara legender om helgon. En av de mest kända balladerna är visan om Ebbe Skammelsson, en annan är legendvisorna om Staffan stalledräng. Ridom, ridom, en dansmelodi från Island är ytterligare ett exempel, en visa som handlar om naturen och övernaturliga varelser.

Många av de medeltida visorna var skämt- eller nidvisor. Vid majfesterna sjöng de unga kvinnorna om de många fel som männen brukade göra sig skyldiga till. Det kunde handla om tärningsspel, slagsmål på krogen eller fylleri. I gengäld sjöng ynglingarna om hur lata, falska, grälsjuka och skvalleraktiga kvinnorna var. Även skamliga visor förekom. Goda föräldrar fick "med synnerligen omsorg" vaka över sina barn, så att dessa inte lärde sig sådana visor.

Flera olika instrument användes när man sjöng och dansade: flöjt, trumma, fiddla, luta eller säckpipa.

Människor har i alla tider ägnat sig åt lekar, tävlingar och spel. Så var det också i den medeltida staden. När man hade tid över, vid fester och högtider, bedrev man olika former av idrotter och tävlingar. Brottning, dragkamp, löpning, hopp och styrkeprov var populära idrotter. Borgarna skulle även kunna gå vakt och försvara staden. Därför övade de sig i bågskytte och armborstskytte. I många städer ordnades skyttefester med armborstskytte, löpning, hopp och kägelspel. Dessa utvecklades till stora folkfester där finalen var papegojskjutningen. De bästa skyttarna skulle skjuta ned en papegoja uppsatt på en hög stång.

Adelsmännen bedrev en annan form av träning. De ville bli duktiga kämpar på slagfältet. Adelspojkarnas dröm var att få komma till kungens eller länsherrens borg och utbilda sig till väpnare. De första åren fick de bara hjälpa till. Men sedan kunde de ägna sig åt olika vapenövningar såsom fäktning, bågskytte, armborstskytte och spjutkastning. Uthållighet och styrka tränades genom löpning, hopp, klättring, simning och brottning. Att kunna rida bra var också viktigt för en väpnare och soldat. Väpnarna och riddarna kunde ibland visa upp sig i torneringar. Dessa ibland ganska farliga uppvisningar ägde rum i samband med ett kunga- eller furstebesök eller vid någon stor högtid i staden.

Olika former av brädspel och kägelspel var populära i staden. Schack och hnefatafel utgjorde ett slagfält i miniatyr. Här gällde det att visa sig duktig på brädan i stället för ute i kriget. De svarta och vita pjäserna var en bild av kampen mellan det onda och det goda.

Kägelspel och knektspel var populära spel bland såväl adel, borgare som munkar. I slutet av 1300-talet kom kortspelet till staden. Det blev snabbt populärt liksom tärningsspel varit redan tidigare. Enligt lag fick man inte satsa mer än en mark när man spelade tärning.

Skillnaden mellan vardag och fest var tydlig för den medeltida människan. Under festen kunde man leka och dansa, maten var riklig och väl kryddad och det hårda arbetet kändes lång borta.

Under många tillfällen i livet tog man chansen att anordna fester. Vid ett barns födelse och dop hade man barnsöl, när modern fick gå i kyrkan igen efter förlossningen hade man kyrkogångsöl, när en pojke och en flicka förlovade sig ordnade man fästningsöl, när de gifte sig blev det bröllopsöl, vid begravning ordnade man gravöl och när arvet skulle skiftas var det arvsöl. Vid alla dessa tillfällen bjöds det in vänner och grannar och maten var riklig. Men samtidigt försökte man i lagen begränsa antalet personer som deltog i festerna. Det kunde bli bråk och oroligheter när många människor samlades till fest med både öl och vin. För husfridens skull fick man enligt Magnus Eriksson stadslag bjuda in som flest 24 personer på ett barnsöl och 40 personer på ett gravöl. Om man sen höll det är en annan fråga.

Bröllop var ett stort tillfälle till fest. Innan bröllopet hade vännerna olika upptåg för brud och brudgum. Ett viktigt inslag för den blivande bruden var ett brudbad tillsammans med sina väninnor. Den kyrkliga vigseln ägde rum utanför kyrkan. Sedan följde en brudmässa inne i kyrkan. Bröllopsölet skulle enligt lagen hållas i två dagar, men det var inte ovanligt att det blev ytterligare en dag. 60 personer fick man bjuda till festen. Bjöds det in fler var risken stor att husfriden skulle störas med bråk. På första kvällen fördes brudparet till sängen under prästens välsignelser. På morgonen skulle mannen ge sin hustru en morgongåva, en fin present. Var det en rik adelsman kunde han till och med ge bort en gård till hustrun.

 Barn och ungdomar

Barn var barn under medeltiden. De lekte, skrattade och stojade som barn gjort i alla tider. Och de var älskade av sina föräldrar som också barn varit i alla tider.

Barn till rika adelsmän, kungar och furstar levde ett något annorlunda liv än de andra barnen i staden. Deras uppgift var att föra släktens traditioner vidare. Livet var från början utstakat där målet var ett bra giftermål för att släktens makt och rikedom skulle bibehållas eller helst utökas. Föräldrarna bestämde vem barnen skulle gifta sig med. Så blev den blivande drottning Margareta bortförlovad vid sex års ålder med kung Håkan i Norge. När Margareta var tio år och Håkan 23 gifte de sig. Birgitta Birgersdotter var tretton år när hon gifte sig med sin Ulf Gudmarsson. Adelspojkarna och adelsflickorna uppfostrades till sitt kommande liv som ledare och härförare, men det hindrade inte att de också hade tid för lek och stoj.

Helt annorlunda var livet för barnen till en hantverkare eller handelsman. Upp till ungefär tio års ålder räknades man som barn. Från det man lärde sig gå och till ungefär tio års ålder fanns det mycket tid för lek och spring. Staden var en spännande miljö att upptäcka. Där var ofta liv och rörelse, fartygen kom in med intressanta laster. Barnen hade tid för lekar där fantasin flödade och de spred gärna spännande och fantastiska historier vidare. De fick lära sig många sagor, sägner och legender av de äldre.

I de flesta städer fanns en skola. Söner till hantverkare och handelsmän lärde sig läsa och skriva så att de skulle kunna sköta ett företag. Andra läste vidare till stadsskrivare eller präst. Flickor kunde i vissa fall få undervisning i nunneklostren.

Vid tio till tolv års ålder skolades barnen in i de vuxnas värld. Barnen till hantverkaren fick alltmer hjälpa till i verkstaden, köpmanssonen hjälpte till med lastning och lagerhållning. Flickorna lärde sig sy kläder av både hemvävda tyger och utländska tyger. De lärde sig laga vardagsmat och festmat. Vid 12 års ålder ansågs man vara vuxen och fick ett ökat ansvar. Pojkarna och flickorna gifte sig normalt i 17-20 årsåldern.

Sjukvård och medicin

Medeltidens människor blev sjuka och råkade ut för olyckor precis som vi. I staden, där människor bodde nära varandra, spred sig sjukdomarna snabbt. Pesten fick snabbt fotfäste i städerna. Även andra sjukdomar hade lätt att sprida sig eftersom det inte alltid var så renligt i staden.

Fördelen med att bo i staden, om man blev sjuk, var närheten till personer som var kunniga i sjukvård. I stadens kloster eller helgeandshus fanns det munkar och nunnor som visste en hel del om hur man botade olika sjukdomar. I klosterträdgården odlade man de växter och örter som behövdes. Flera munkar och nunnor blev mycket kunniga och erfarna på att vårda sjuka och skadade. Man lärde sig att lägga brutna ben och armar tillrätta, man kunde sy ihop sår och man lagade till den rätta medicinen. Dessutom bad man till Gud för den sjuke, vilket också kunde hjälpa.

Förutom munkarna och nunnorna fanns i städerna oftast en klok gumma eller åderlåterska. Genom att skära upp en blodåder tappade hon gammalt och sjukt blod på sin patient. Detta både botade och förhindrade sjukdomar. Allmänt rekommenderades att man skulle åderlåta sig fyra gånger om året för att hålla sig frisk och kry.

Några enstaka läkare är omtalade under medeltiden. Det var kungar och adelsmän som anlitade dem. Kung Magnus Eriksson hade en egen läkare som hette Lars Johansson. Han blandade ihop en medicin mot pesten som kallades teriak. Den bestod av ett 70-tal olika ingredienser, bland annat ormkött och malen dödsskalle. Om det hjälpte vet vi inte.

Varor från landet

Städernas befolkning hade ofta både djur och en jordlott att odla. Utanför staden fanns kålgårdarna där grönsaker och rotfrukter odlades. Städerna ägde betesmarker där fåren och korna betade. På så sätt hade hantverkare och handelsmän möjligheter att själva skaffa en del av sin mat. Det kunde dock aldrig bli tal om så mycket som på en bondgård. Därför behövde man också handla av bönderna.

På marknadsdagar kom bönderna in till staden med kärror lastade med säsongens jordbruksvaror: säd, mjöl, ägg, kött, frukt och grönsaker. Kustbönder hade med sig fisk. Skogsbönder hade viltkött. Ved till värme i husen och till kökens eldstäder behövde alla borgare. Handeln kunde vara livlig på stadens torg. Hantverkarna köpte många av sina råvaror av bönderna. Kammakaren köpte ben och horn, bagaren mjöl, smeden järn och kol, remslagaren hudar och buntmakaren köpte pälsverk.

Också handelsmännen behövde varor från bönderna, sådant som de kunde sälja vidare på andra platser för att själv tjäna pengar, exempelvis järn, pälsar, smör och torkad fisk.

Lördagen ble en härlig dag. Vi var i Mariefred på Medeltidsdagar och vi så spelet dom hadde. Jag längtade till Gotland då. Vi gifte oss på Godtland nämligen och där ÄR det vackert.

Så nästa vecka blir maten från Medeltiden.

Ja, jag vet, det blir en jätte utfordring, för att jag vet ju inte så mycke om maten från den tiden. Men jag har googlat lite på olika site, så jag tror nog att jag skall klara av det.

Till nästa år nämligen så skall vi på medeltidsvecka på Gotland, Så det är bara att ladda upp :) hihi....

Maten var enkel i går, då vi kom sent hem osv... Så det ble korv i bröd med det hela.... hihi

Men en ting skall Sverige och Danmark inte  ha för tyvär. Nämligen korvbröd. Dom är super dårliga. Jag gillar dom inte tyvär. Altså. Om man har en litt stor korv, så går det inte att ha ett lite korvbröd som går isär. Det funkar bara inte... Sånn är det bara. Så korvbröd bakar vi själv.

Vi kjöpte også nogra korv som är lokal produserat. Dom kostar lite mer enn andra, men for en korv.... :)

Så lenge man inte spiser det varje dag, kan man godt unna sig en korv i bröd innimellan. Det tycker jag och det skall vare med det hela :)

Recept på 6- 8 korvbröd

3 dl mjölk

300 gr vetmjöl

200 gr Manitoba cream ( amerikansk mjölsort man får tak på i alle livsmedel butiker )

1 ss sokker

1 ts salt

25 gr färsk jäst

30 g smör, Rumtempererat

Ägg för pensling och evt sesamfrön

Gjör så här:

Blanda jästen i mjölken. Ha så i restan av ingrediensene.

Kna/elta degen i 10 min.

Man kan med fördel anvenda mixaren med degkrog.

När det hela er eltat godt sammen lar du den heve i ca 1 timme el 2.

Dela degen i 6 - 8 delar och baka ut korvbröden.

Lägg dom på en stekplatta med bakplåtts papper och la dom efterheva i ca 30 min.

Pensla korvbröderna med ägg och ha över sesamfrö om man vill.

Grädda i ugnen i 15 min ved 200`C

TIPS!

Man kan absolut anvenda denna degen till att baka hamburgarbröd også.

När du skall frysa dom, så har du bröderna i en fryspose med en gång dom kommer ut av ugnen, men inte forsegla den, lägg posen i frysen när dom är varma.När dom är frysta kan du forsegla posen.